Januari var en händelserik månad!

Ojdå det här inlägget skulle ju lagt upp för ett tag sedan, men nu kommer det i alla fall!

Nu är januari slut för det här året och jag ska försöka sammanfatta hur månaden sett ut för mig.

Ni som följer mig på Instagram har säkert rätt bra koll men för er andra ska jag försöka skriva ihop någonting bra här…
Den andra januari åkte jag ensam iväg till USA, närmare bestämt till Saint Paul i Minnesota, för att träffa min pojkvän och hans föräldrar. Det var definitivt pirrigt och ärligt talat var jag ganska nervös. Inte för att träffa Ben såklart då vi känner varandra väldigt bra nu efter mer än ett år då vi faktiskt lyckats ses nästan varannan månad och övrig tid pratar vi timmar i telefon varje dag.
Nej det jag var nervös för var dels resan som ju är ganska så lång och där det är mycket som ska fungera med ledsagning till och från plan, hitta till toalett, vatten och mat… Ja det var mycket att fundera på och för mig som väl tänker mer än vad jag egentligen mår bra av var det helt galet att jag sov så bra natten före avresan. Men allt fungerade fint med resan, alla var så hjälpsamma, både ledsagarna i Göteborg, på Amsterdams flygplats och sedan också väl framme i USA. Efter lite missförstånd då ledsagaren i Saint Paul inte riktigt förstått min beskrivning av min resväska så hittade vi den och jag fick äntligen träffa Ben igen.
Nu var det bara ett orosmoment kvar och det var att träffa hans föräldrar för första gången och denna första gång skulle vi alltså bo hemma hos dem i lite mer än en vecka. Men allt gick fint även där och de är både snälla och trevliga.
Kanske betyder detta att jag verkligen ska försöka oroa mig lite mindre då det mesta faktiskt löser sig och går riktigt bra!
För bara ett år sedan skulle jag aldrig ens kunna föreställa mig att göra en sådan här resa på egen hand, ärligt talat skulle jag nog inte kunnat föreställa mig det bara för ett halvår sedan… Men vad gör man inte om man vill träffa någon riktigt mycket och han är den som tidigare fått resa…

Efter 8 händelserika och roliga dagar hos Bens föräldrar var det dags för oss att åka vidare till Rhode Island där vi skulle vara med på ett träningsläger. Det var mitt första träningsläger utan ledsagare, klubbkompisar eller landslaget men det gick fint att ingå i Amerikanska parajudogänget. Alla är så snälla och hjälpsamma och tjejerna på lägret ställde verkligen upp och hjälpte mig på ett sätt jag faktiskt inte är van vid att seende judofolk utanför min klubb gör.
Det känns som att folk i både USA och Storbritannien är mycket mer hjälpsamma och omtänksamma än folk i Sverige. Det är som att det är upp till oss alla att hjälpas åt och få saker att fungera och folk att må bra. Med detta menar jag inte att folk i Sverige inte är snälla och ställer upp för varandra men här vågar få faktiskt erbjuda hjälp till någon de inte känner väl då de är rädda att tränga sig på eller göra fel. Sedan är det ju även det där problemet med att ta kontakt med andra här i Sverige då folk är så blyga och det gör enligt mig det hela ännu svårare för mig som inte ser då jag inte kan möta folks blickar och så vidare… I USA är det mer rakt på eller vad man ska säga…
Efter ett lyckat träningsläger åkte Ben och jag vidare till Boston för några dagars semester tillsammans. Det blev några härliga dagar med promenader, restauranger och historiska rundvandringar vilket är någonting vi båda tycker är intressant.
Det var skönt att få de där extra dagarna tillsammans i Boston för även om vi båda uppskattar att vara tillsammans med andra behöver vi ibland lite tid tillsammans bara vi två och det är sällan som det är möjligt så de tillfällena vi får blir faktiskt lite extra värdefulla.
Jag åkte hem från USA den 18/1 och var tillbaks på judomattan på klubben tre dagar senare.

Efter en vecka hemma i Göteborg var det dags för riksrandori i Lindesberg och det betyder alltså riksträningsläger med bara massa fight. Vi var 2 synskadade där och det var såklart Oscar och jag men vi var i olika hallar eftersom det är så mycket folk på lägret att de måste dela upp gruppen. Tjejer och små killar är alltså i en hall och de större killarna i en annan.
Det var ett bra läger där jag fick många bra byten, men hjälp var trött jag var efteråt!
Vi kom hem ganska sent på söndagskvällen på grund av all snö och det ständiga snöandet! Men det positiva med det var att jag hann läsa igenom massa både kapitel i studielitteraturen men också vetenskapliga artiklar i bilen hem.
Måndag till onsdag hade jag sedan väldigt långa dagar på universitetet. Jag uppskattar verkligen att vi var i Göteborg den här gången också!
Studierna är väldigt intressanta men oj vad trött jag blir efteråt! Igår låg jag på sängen nästan hela dagen för att när jag blir trött då tar jag totalt slut!
Ibland funderar jag på hur jag ska göra för att inte komma in i sådana extrema trötthetsperioder och det enda jag kan tänka på är att ha mindre på schemat men ibland går det ju inte att anpassa och om det är saker jag verkligen vill göra då får jag helt enkelt räkna med några dagar ledigt från världen efter en tuff period och så blev det den här gången.