VFU, Pollen i mängder och Elitidrottskola på Bosön.

Verksamhetsförlagd utbildning

Nu har ännu en månad gått och jag har varje dag verksamhetsförlagd utbildning. Jag har det riktigt bra och jag tror att de fysioterapeuter som handleder mig var rätt så fundersamma hur detta skulle gå, men nu har jag fått höra att de slutade oroa sig efter första dagen. Själv var jag riktigt nervös innan min första dag. Det är en väldigt glad och trivsam stämning mellan alla som arbetar här.

Man har nationellt från i år bestämt att byta ut titeln sjukgymnast till fysioterapeut så fortsättningsvis skall man säga fysioterapeut. När jag blir klar kommer det stå fysioterapeut på mitt examensbevis liksom i min legitimation. Jag har nu tagit mig igenom halva grundutbildningen 90 hp hela utbildningen till legitimation är på 180 HP. Vill man sedan läsa master och sedan vidare mot forskning så kan man som vid alla universitetsutbildningar läsa en hel del till mot disputation och här kan jag bli medicine doktor en dag.

Det är en hel del disputerade sjukgymnaster som arbetar här på Mölndals sjukhus så vården håller en hög vetenskaplig nivå. Det är som vi lärt oss att man håller koll på senaste forskningen.

Som sjukgymnast arbetar man nära all sjukvårdspersonal fast läkarna ser man inte så mycket av, det mesta sköts av fysioterapeuter, sjuksköterskor och undersköterskor som arbetar nära varandra på vårdavdelningen. 

Träning

Min egen judoträning har väl gått så där denna period eftersom min VFU går först dessa veckor och pollenallergin ”nockade” mig sedan jag kom hem från Brasilien. Nästan varje träningspass får jag astmaanfall och min tränare tog ett snack med mig hur jag kan se på detta med astmaanfallen.

1. Gå till läkare och få mer medicin  Svar det går inte har redan max nästa steg doping
2. Ta det lugnt och stå över träning Svar Vill inte
3. Kör på tills det spricker och fortsätt så fort akutmedicinen gjort sitt Svar Så blir det
   Bildb från U23 SM -13 jag i vit judo gi
   

BOSÖN

Jag har varit på Bosön en sväng också och träffat fler handikappidrottare. Som alltid är jag ensam i min idrott Judo som ingen förstår sig på så jag lyssnar lite på när några överträffar varandra i träningstimmar explopass syra pass och allt vad det heter.

I Judon använder vi inte de termerna utan vi kör judo med allt som där hör till, inget saknas.

Inget judopass är det andra likt men det är alltid kul och jag är glad när jag går hem. Judo är en individuell idrott men utan gruppen skulle jag inte kunna utvecklas. Det är i samverkan med andra jag blir bra, egotripp funkar inte i judon, skulle man ha en tråkig attityd så får man känna på mattan lite hårdare. Judon fostrar. Alla idrotter är olika men vi är ju alla på elitidrottskolan helt insnöade på just den egna idrotten som är hela livet. Det är därför svårt att prata om mitt i det forumet eftersom ingen hänger med när jag snöar in på mitt med den lilla tekniska detaljen jag slipar på i ett vänster yttre eller inre bensvep eller i ett halslås eller hur jag tänker strategiskt i matchen om vilket motkast gör den personen om jag går in på det eller det kastet.

Tre judoklubbar

Jag lär mig mycket genom att träna andra. Jag är tränare för de yngre när jag orkar och härom dagen tog jag också vuxenträningen på klubben. Efter detta kan jag säga att jag är trött i huvudet men det funkar och är roligt. Det är på judon jag har mitt sociala liv och där är jag en av alla.

Jag fortsätter att träna på tre Göteborgsklubbar fast mest blir det på Sakura judoklubb med vår grymt duktiga tränare Claudio Reggiani. Vissa veckodagar  är jag på Frölunda judoklubb och på tisdagar finns randoriträning (fight träning för Göteborgsdistriktet) på Göteborgs judoklubb. På det viset finns det judoträningar alla dagar i veckan som jag kan välja och vraka mellan. Det jag saknar är ett löpband att ha på närmaste klubben eftersom jag inte kan vara själv på gym. Det är svårt för mig att jogga ute på grund av synskadan och pollenallergin.


Bild: Claudio går igenom med mig om min match, Mikaela går förbi o ser glad ut Michail håller armen om mina axlar och ler sött mot kameran


Nu är det fem VFU dagar kvar sedan ser jag fram emot sommaren!