Rapport från World Cup

Hej!

Först av allt vill jag bara tacka alla som höll tummarna för mig på World cup i Eger(Ungern).

Det blev en tuff tävling och jag fick gå mot två nya tjejer som visade sig vara bland de allra bästa. En från Uzbekistan och en från Sydkorea. Tjejen från Uzbekistan slutade på en förstaplats och Sydkorea på tredjeplats.

Jag fick alltså ett mycket hårt motstånd och det kändes naturligtvis inte det minsta roligt att förlora mot de här tjejerna men det är så det blir ibland. Jag får tänka så att det var bra för mig att jag fick chansen att köra mot de nu så att jag har en idé om hur de kör. Dessutom är det ju fler kvaltävlingar kvar till Rio så det finns fortfarande fler chanser att samla kvalpoäng. Jag vet i dagsläget inte hur många poäng jag har och alltså vet jag inte hur jag ligger på världsrankingen. Det får jag sätta mig och räkna på så fort jag har en seende person här. Det är nämligen inte det enklaste att fixa själv när man inte ser.
Jag har fått flera frågor om det faktum att det nu inom ett år har kommit fyra nya tjejer in i min viktklass -63 kg och på första tävlingen placerat sig i toppen.

En av de här nya tjejerna var Ukraina på VM 2014 då hon vann, den andra nya var en Ryska på VM i september-14 som kom trea. Uzbekistan var nu ny och vann World cup finalen mot Ukraina,  trea blev Sydkorea som nu var med för första gången till world cup och tog delat brons med Ryssland..

Folk har frågat mig om det inte är lite konstigt att sådant kan hända, alltså att någon som aldrig tidigare varit med och till och med inte haft någon annan från landet i samma viktklass kommer in och vinner över alla.

Det här är en mycket kontroversiell fråga men jag känner ändå att jag måste svara och mitt svar är ”JA!”

Det är konstigt, faktiskt väldigt konstigt att sådant kan hända. Konstigast av allt är kanske ändå det att det inte händer en gång utan gång på gång…

Sen så vill jag inte komma med spekulationer kring hur det kan förekomma och till en sådan omfattning men jag skulle nog tycka att en extra synkontroll skulle kunna införas efter ett liknande resultat.


Träningslägret bestod av 6 pass och de länder som inte var där eller kom någon enstaka gång var... ja, dessa fyra bästa ländernas aktiva.
Som alltid gav dessa dagar mycket bra randori och judogemenskap bland vänner. De som var på träningarna var de kända synskadade folket som uppskattar att träna tillsammans och kanske kan man då få revansch, en chans att vinna en randori omgång?
Det är alltid kul att få veta lite om de andra om de pluggar, jobbar och i så fall med vad. Hur de får ihop sin träning med sitt funktionshinder och vilket stöd de får från sitt hemland i sin satsning.
Vi behöver träffas och prata för att tillsammans ta ansvar för vi-judons utveckling i världen.
Martin som är förbundskapten brukar få bra kontakt med andra länder som ibland bjuder in oss till dem på träningsläger.
Nu har jag mycket att se fram emot!