De flesta av er vet säkert redan hur det gick men annars så kommer det lite
kortfattat här. Byn var trevlig, träningsmöjligheterna rätt så bra det enda
minuset var väll att jag bara hade tillgång till en träningspartner vilket ju
är lite för lite då alla rör sig på olika sätt och det är bra att variera och
köra mot olika. Men då Mikaela är så pass bra och jag en träning fick möjlighet
att köra lite med Kroatiens -70 tjej som är lite längre så får jag ändå säga
att jag var rätt nöjd med träningsförutsättningarna.
Viktnedgången gick ännu lättare än vanligt vilket såklart kändes bra.
Sedan då det äntligen var dags för tävlingsdagen var jag laddad till 100%
och kände mig i god form, faktiskt riktigt god form.
Första matchen var mot Korea och jag får ändå säga att jag körde bra. Jag
gjorde det jag skulle och det jag kunde men tyvärr förlorade jag efter 1 minut.
Andra matchen som var om bronset då jag slapp återkval eftersom Azerbadijan inte dök upp (vet inte varför) var mot Uzbekistan och jag körde riktigt bra även denna match. Kände att jag hade mycket mer att säga till om den här gången jämfört mot tidigare matcher mot henne.
Även nu följde jag vår plan och kämpade som en galning. Tyvärr gjorde jag
en attack som hon tog över och det kändes naturligtvis inte så bra. Hade
jag kört mer passivt så hade jag tjänat på det men tyvärr är det inte så jag
kör men man kanske ska tänka om där...
Det är alltid tufft att förlora men jag lärde mig mycket efter London och har
gjort min satsning på ett annat sätt samt att jag mått mycket bättre på vägen.
Med det säger jag inte att det är lätt just nu för jag hade så väldigt gärna
velat lyckas!
Nu till några saker som jag vill förklara efter lite felaktiga uttalanden i
media:
1. Anledningen till att vi i judon tävlade mixade alltså alla tre
synklasser (B1, B2 och B3)tillsammans är för att vi alltid gör så. Detta är en
stor fråga som är svårt att sammanfatta här.
2. Man anmäler sig inte till Paralympics utan man kvalar med poäng
under tre års tävlande.
3. Anledningen till att jag var den enda blinda (B1) var inte för att det
inte finns fler blinda, utan för att jag var den enda som kvalade. Det
finns naturligtvis fler blinda -63 kg judo tjejer i världen! Det är inte så att
alla som finns kommer med utan det är tufft att kvala och bara att ta sig dit
är som att vinna.
4. Någon har visst fått för sig att jag klagat på ett domslut och det
stämmer inte! Det kan finnas andra som klagat men aldrig jag, det är inte min
stil.
5. Att en match går på 1 eller 1,5 minuter eller ärligt talat
vilken tid som helst säger ingenting om hur överlägsen den ena partnern är utan
istället är det vad som händer under matchen som säger vem som är bäst. Om
matchen enbart går på några sekunder ja då är det förmodligen bara en som
hunnit göra någonting och då är väl hon eller han bättre men tiden på en match
säger sällan någonting om hur mycket bättre någon är.
6. Nu kommer enligt mig det värsta uttalandet hittills och det är en
inlånad expert kommentator ”journalist” som ansåg att man bör välja en idrott
där klassningen är till ens fördel och underförstått att jag borde valt en
annan idrott istället för att vara upprörd över att vi tävlar mixade synklasser
i judon.
Till detta vill jag svara att jag vid fyra års ålder inte var sådär väldigt
insatt i mina förutsättningar att ta medalj 21 år senare och att man inte som
funktionsnedsatt skall ha rätt att välja den idrott man älskar utan istället ta
den där man har bästa klassningsförutsättningar är sjukt!.
Jag blir riktigt upprörd när jag hör detta och jag anser att synskadeidrott
är till för oss som ser dåligt och de andra har inte rätt att vara med!
Ingen kunde för 12 år sedan då damjudon kom med i Paralympics tro
att seende steppar upp på mattan efter en ”lyckad klassning”.
Man ska enligt mig välja att hålla på med den idrotten man älskar och genom
att älska idrotten kommer lusten att vilja satsa och till slut kanske bli en av
de bästa. Jag är hängiven min idrott och vill få utdelning med medalj i
ett rent spel och naturligtvis vore det fantastiskt med en Paralympicsmedalj
någon gång!
För övrigt vill jag gärna tillägga att jag vinner mot de som är synskadade
på riktigt. Men vi har så hysteriskt många fuskare med, att synskadejudon i
dagsläget är seendejudo med synskaderegler med ett ständigt minskande antal
tävlande som har en synskada på prispallen.
Jag får så ofta höra att jag själv valt min sport och ja det har jag men
jag har inte
valt fusket och orättvisan! Och den tänker jag fortsätta att välja bort!
Det finns så många blinda tjejer och killar i världen som idag inte får chansen
att representera sitt land även om de är grymt duktiga men då det finns en
B21(fejk B2) som tar deras plats är det svårt. Men jag vet att dessa individer
finns för de kontaktar mig i min roll som aktiv representant för IBSA Judo, och
jag tänker inte göra dem besvikna! Jag vill jobba för en förändring och så är
det med det.
Jag tänker fortsätta fightas för alla blindas rätt till judo oavsett om jag
fortsätter eller inte för att ge sig i en sån här fråga och tvinga blinda barn,
ungdomar och vuxna att hålla på med idrotter de inte tycker om bara för att ha
möjlighet att ta medalj är svagt!
Det är vår rätt att få tävla mot andra med samma grad av
funktionsnedsättning på tävlingar för personer med funktionsnedsättning.
Kommentarer
Skicka en kommentar