Brons på World cup

I måndags var det world cup tävling i Tashkent Uzbekistan och jag lyckades ta brons! Min semifinal match mot Brasilien var riktigt tuff men jag körde bra. Konditionen och styrkan var det inget fel på men hon är bra på att blockera mig så att jag egentligen inte kommer in  på så många

tekniker alls. Jag måste hitta en lösning på det där för det gjorde att jag förlorade och istället för att gå till final gick jag till bronsmatch mot Indien, en match jag vann rätt fort. Det var verkligen en bra arrangerad tävling och jag blev mycket positivt överraskad av Uzbekistan!

Maten var bra, vi fick en egen guide, vågarna fanns på plats på hotellet från att vi kom dit, invägningen och tävlingen flöt på bra och videolänk med streaming och kommentator var mycket uppskattat av de där hemma.

Vi i svenska teamet stack ut lite då vi var 100 procent tjejer och rätt unga alla tre. Till exempel var det en funktionär som kom till Kristina och mig för att fråga var vår ledare var för han behövde prata om vår transport till flygplatsen. Då Kristina sa att hon var den han skulle prata med blev han minst sagt förvånad. Hon var ju varken man, tjock eller gammal =)

Samma förvirring blev det bland ett gäng funktionärsbarn då de fick veta att Mikaela var coach och Kristina medicinsk. De skrattade helt hysteriskt, frågade flera gånger om det verkligen var sant, frågade om deras åldrar och sa flera gånger att de ju var för unga!

Det är kul när man kan förvåna folk och visa att vi i Sverige inte hänger upp oss på ålder och att vi har minst lika kompetenta kvinnor som män!

En annan kul grej som hände var då jag skulle skriva på ett papper om att jag tagit emot prispengarna men behövde en taktil rad att skriva längs, detta för att jag såklart inte annars vet var jag ska skriva.

Då de inte hade någonting sådant tänkte jag ta mitt pengakuvert till hjälp men de som satt som ansvariga vid det bordet verkade inte fatta grejen. De ville hela tiden ta mitt kuvert och ge till min coach men jag försökte förklara att jag behövde det. De var dock inte så bra på engelska så efter

några minuters tjafs kom en engelsktalande man som efter att jag förklarade min situation gick all in.. Han la kuvertet längs raden, förklarade hur högt och långt jag kunde skriva.

Avslutningsvis sa han "we are really a greate team you and I". 

Den här lilla historien tycker jag visar hur sällan vi blinda(B1) tar medalj och då även prispengar. Min mamma räknade till 2 B1-tjejer och 5 B1-killar som tog medalj den här tävlingen.  Men någonting som var kul var att vi i just min viktklass var 50 procent B1 den här gången. Flest på

väldigt många år, egentligen flest någonsin i -63 kg och det tyckte jag verkligen var kul!

Det var ju vår första tävling som arrangerades i samband med en internationell "regular" judotävling och det blev verkligen lyckat! Jag hoppas och tror att det blir många liknande tävlingar i framtiden!

ST Flaggor hissas Brazilien, Koreas, Sverige, Japan

Prispallen

med blommor på prispall"familyphoto"