Helgen 24-25 september var jag iväg på Rixrandori som är en sorts matchfokuserat nationellt träningsläger där även Norge deltog. Jag var som jag ofta är den enda blinda personen men det funkade bra. Jag fick riktigt många bra byten och alla var både trevliga och hjälpsamma. De flesta vet vem jag är och därför behöver jag sällan förklara vad jag behöver för att det ska fungera men de jag inte känner behöver oftast inte mer än att jag säger till att jag inte ser och därför behöver ledsagning ut på mattan samt att de måste ha koll på andra par så vi inte ramlar in i några andra och att vi måste starta med grepp. Det är skönt att det inte längre är någon som säger emot eller inte vill köra med mig på grund av det. Det blev därmed en riktigt bra uppladdning inför den Grand Prix tävling i Kazakstan jag ska iväg på snart.
Kommentarer
Skicka en kommentar